När livet bjuder upp till vals så säger jag bara ja

Alexandra frågade: trevligt att du är "tillbaka". Hoppas projektet går bra.Ska bli kul och se vad bloggen är föregångare till. Kan man få en ledtråd?

Egentligen tycker jag att bloggen är en liten ledtråd i sig. Man vill helst inte prata alltför mycket om något som i slutändan kanske inte ens blir av. Ni vet, det handlar om stolthet och sådana egentligen dumma saker. Jag tror på projektet och jag tror att jag kommer att lyckas. Dock så får ni ändå nöja er med små ledtrådar och den enda jag kan lägga till i lådan är att om detta projekt lyckas så kommer min högsta dröm att uppfyllas. Vet ni inte vad min högsta dröm är  har ni nog inte läst bloggen tillräckligt länge eller noga. Nej, jag kan inte låta bli att jävlas lite nu, ni vet ju hur jag är, en älskvärd retsticka.

Dagens dejt

Idag ska jag och fina Karin gå på dejt. Sedan vi började umgås har våra hanar alltid gjort oss sällskap, nu är det dags att exkludera de underliga varelserna. Jag skulle dessutom inte kunna låta bli att vara jävlig mot Renato. Ni läsare hänger nog inte med Serie A men mitt Inter spöade återigen skiten ur Milan och det med de sämsta förutsättningarna någonsin. Jag förstår att Renato skäms. Att hålla på något annat lag i Italien än just Inter är bara pinsamt för tillfället. Jag planerar dock att vara snäll mot Karin. Hon är alldeles för söt och trevlig för att jag ska kunna retas med henne.

Vadå snöstorm?

Det är alltid en besvikelse. SMHI varnar för snöstorm och jag blir peppad. Peppad för att jag ser framemot orkanvindar och stora snömassor som tvingar mig att mysa inomhus och bara lyssna på vädrets ilska. Så jag vaknar och är uppspelt, springer mot fönstret och möts av lite snö. Lite snö och lite vind. Jag kan förstå att skåningar får panik men här i Norrland har vi högre smärttröskel än så. I alla fall jag. Så länge det är fysiskt möjligt för mig att gå ut så är det ingen snöstorm. Punkt slut. Så jag skulle uppskatta om SMHI slutade ge dålig information, de kan ha en liten fotnot. 

SMHI utfärdar en varning klass 3. Stora snömassor med kraftiga vindar beräknas komma in över Sverige inatt. Obs, detta gäller inte Ivana Lipovac. Du kan förvänta dig måttliga snömassor med svag bris. Så, nu blir du inte besviken. Mvh SMHI.

Antigen har jag missförstått var ordet snöstorm innebär eller så har jag sett på alldeles för många nu-går-jorden-under filmer. Men jag har å andra sidan aldrig fel, eller hur?

Även de små blir stora

Idag fyller min älskade lillebror 23 år. Det är mycket som har förändrats men ändå inte. Han har fortfarande de finaste lockarna i håret och är en betydligt lugnare version av mig. Samtidigt har han vuxit så mycket att jag misstänker att folk tror att det är han som är den äldre av oss två. Människor i vår närhet blir galna av vår besatthet av teknikprylar och datorer, vi å andra sidan tycker bara att de är obildade och omoderna. För vi är helt enkelt bäst.

Stort grattis brorsan!

I´m trying

Varje gång jag sätter mig vid datorn ställs jag inför ett dilemma. Det bästa vore självklart om jag bloggade för då blir många av er glada och jag håller bloggen vid liv. Samtidigt kräver projektet mycket tid. Analyser av marknad och bransch ska göras, stora frågor ska besvaras och lika stora beslut ska fattas.

Egentligen är det ironiskt. Det är nämligen så att bloggen egentligen är en övning inför det som komma skall. Därför borde jag bara skärpa mig, sluta gnälla och bara blogga.

Never alone

Det finns inget härligare än när ens dagar inte blir som man hade tänkt sig. Idag satte jag mig på universitetets stora café med en kopp kaffe och MacBooken i högsta hugg. Tanken var att jag skulle plugga och jobba lite innan mitt fikamöte med finaste Anna. Bara någon minut senare dyker Jacob upp. Efter en stund har även Anna och Emma anslutit sig till oss och några timmar senare hänger jag på ett annat café med min Kaj. En underbar dag med underbara människor.

Jag brukar alltid säga att jag är en enstöring men det är dags att byta ut det begreppet mot en social butterfly. Att jag kallar mig för en enstöring handlar mer om att jag trivs med att vara bara med mig själv ibland samtidigt som jag älskar att vara med mina människor.

I´m back, again

Ni måste verkligen hata mig. Jag är som en äkta skitstövel. Lämnar er, kommer tillbaka, lovar att aldrig mer vara dum och sedan gör jag det om igen. Och igen och igen.

Om ni ens är intresserade så ska jag berätta för er att jag verkligen har haft fullt upp. Jag har varit på möte efter möte, om någon vecka ska jag iväg på konferens med viktiga människor och ja, något stort håller på att hända. Av förklarliga skäl kan jag inte berätta speciellt mycket mer förutom  att det är bisarrt stort och att jag inte är med barn.

Jag har alltså, gått i skola och pluggat, jobbat på mina två jobb, hållit på med detta projekt minst några timmar om dagen samt försökt hinna med resten av livet. Men jag ska försöka hänga kvar, så att ni inte hatar mig.

Därför tiger jag

Om ni hade hetat Ivana Lipovac skulle ni knappast sitta här och blogga. Jag har fullt upp gott folk. 

- as we speak håller jag på att skriva en jämförande analys i genushistoria.
- jag skriver affärsplaner, bokar in möten och läser om bokföring.
- dessutom så skriver jag rapporter och jobbar.
- däremellan umgås jag med familj, vänner och nya fantastiska människor.

- läser lite.
- fikar mycket.
- stressar lagom. 
- sover sött.

Jag hoppas att ni överlever utan mig, ett tag i alla fall. 

Vi är fortfarande gifta!

Vilken härlig dag! Tidigt idag sjönk jag ner på ett café med en varm latte, nyköpt MacWorld samt ljuvlig musik i lurarna. Jag förstår inte varför jag inte hänger själv på caféer oftare. Nåväl, senare mötte jag upp min kära make för lite hångel på hans lunchrast. Därefter var det dags för fika med fina Anna som inspirerar mig konstant. Som vanligt kunde vi inte sluta prata och efter flera timmar kom även min kära svåger och Annika förbi. Iväg till deras nya lägenhet för lite häng och sedan var det dags. Anton och jag klev in i den blyga men ack så tjusiga lampbutiken och möttes av en rar kvinna. Jag insåg direkt att vi skulle få problem. Överallt såg jag spektakulära lampor och det tog inte länge förrän Anton meddelade att han inte tänkte gå med på att köpa två av mina favoriter. Det ska dock sägas att vi hittade tio andra otroliga lampor som båda blev fullständigt förälskade i. På lördag ska vi dit igen och slutföra vårt köp. För trots att vi är överens om våra favoriter betyder det inte att vi vet vilken av de tio som vi älskar mest. Dessa lyxproblem.

Vinnarna är:

Jag önskar att jag kunde låta alla tävlande vinna. Tyvärr så går inte det men jag har lyckats sno åt mig ännu en invite. Detta betyder att vi har tre vinnare. Stort grattis till Hanna, Björn och Ludvig! Ni kan kolla era mail inom kort, då borde inviten ha kommit. Om inte, hör av er.

Tävling! uppdaterad

Uppdatering: Några av er som har tävlat har antigen glömt att skriva in eran e-postadress eller att länka till det här inlägget. För att ni ska hinna åtgärda dessa saker förlänger jag tävlingen till imorgon 19.00. Ja, så snäll är jag.

Då var det dags för bloggens första tävling gott folk. Jag har 2 stycken invites till programmet Voddler som man kan få vinna. Voddler kan man säga är filmernas Spotify. Här kan man se gratis på en massa filmer med bra kvalité och svensk text. Programmet är fortfarande i beta-stadiet så utbudet är inte oändligt. Själv har jag dock redan sett ett gäng filmer och programmet samt utbudet blir bara bättre och bättre. Därför kan nu två stycken läsare bli vinnare av varsin invite.

Tävlingen går till såhär:

1. Kommentera det här inlägget och berätta för mig vad som är det bästa med dig. Glöm inte att skriva upp din e-postadress.

2. I sin egen blogg tipsar man om tävlingen men även de utan blogg kan vara med och tävla. I know, tidernas bästa PR-knep.

Tävlingen avslutas på tisdag onsdag 19.00. Då kör vi!

Håll i er nu! Eller mest Anton

Min fina svärfar och hans fru gav oss en ny lampa i julklapp. Vi ska efter nyår ut på stan och välja ut en lampa som ska sitta i taket i vardagsrummet. Med andra ord pratar vi om lampan som är i centrum av hemmet, där vi spenderar det mesta av vår tid. Det vore väldigt enkelt att hitta en lampa om både jag och min make hade samma smak. Det har vi inte. Han sätter stil före allt och jag vill ha något spektakulärt. Detta är en återkommande tema i våra liv och förmodligen den största orsaken till att vårt hem inte har blivit inrett på ja, de 9 år som vi har bott ihop.

Men nu måste vi komma överens. Bor man i Norrland blir det oerhört mörkt under vintern i det stora sällskapsrummet utan en taklampa. Fördelen är väl att våra gäster inte märker att jag inte kan damsuga ordentligt men annars ser man knappt vem som sitter mittemot en. Det också kan vara bra, då kan jag fantisera att det är Randy Couture och inte min dvärgkatt som jag samtalar med och retar för dess storlek. Men ändå. Den här utmaningen ska vi klara av galant och på lördag ska vi komma hem med en finfin lampa. Eller hur Anton? En förvarning, lampan som jag har blivit kär i är enorm, spektakulär är bara dess förnamn och kostar lika mycket som en månadslön, typ före skatt. På med säkerhetsbältet!

Året som gått

Årets nyhet: jag kan inte berätta så mycket mer än att det är stort och häftigt, så Ivana. Nej mamma, jag är inte på smällen.

Årets nyhet 2: vissa vänner fick barn och förlovade sig, andra flyttade ihop och andra gjorde slut.

Årets nyhet 3:  jag började blogga, två gånger om.

Årets nyhet 4: blodprov togs och jag fick ett gott besked, ingen pälsallergi!

 

Årets ros: måste gå till Karin och Anton som ännu en gång förgyllde min sommar.

Årets kärleksögonblick: livet här bjuder på kärleksögonblick varje dag. Två dagar som sticker ut extra mycket är när jag och min lover firade 10 år tillsammans och andra bröllopsdagen samt alla våra dejter.

Årets känslor: några gråtattacker, flera utbrott men för det mesta ständiga lyckorus och kolsyra i kroppen.

Årets kvinnor kan: när Annichen lyckades sno åt sig en stol trots att den var upptagen.

Årets skumma: att jag lyckades få i mig så mycket mat när jag och Joel skulle äta middag. Anna Skipper skulle tvångsomhänderta oss.

Årets trauma: Inters match mot Manchester United i Champions League.

Årets look-alike: mina vänner har haft kul när de har jämfört mig med diverse människor, djur och saker. Allt från Nicole Richie, Berbatov och Frodo till vildsvin, pingviner och krokodilungar.

Årets bråk: min kära make och jag testade att tapetsera själva för första gången. Vi gör aldrig om det igen.

Årets sport: fotbollen, Inter säkrade ligaguldet och har tagit ett steg närmare Champions League bucklan.

Årets roliga: att fara på både Battle of Botnia 1 och 2.

Årets roliga 2: min och Joels bokklubbskvällar som egentligen bara innehöll snuskigt mycket fika.

Årets roliga 3: har fått betydligt mer jobb på tidningen.

Årets roliga 4: jag har en idé som jag tänker förverkliga, den kommer att uppfylla min absolut högsta dröm, om allt går som det ska.

Årets roliga 5: att fara och se Pablo Francisco, grymt kul.

Årets roliga 6: bloggdrinken som fina Anna ordnade.

Årets roliga 7: min mentala karta.

Årets nostalgitripp: när jag och min käresta hade OZ-maraton.

Årets fikaställe: det blev en massa fika på Waynes och på Carlshem.

Årets låt: den här låten har vi spelat om och om igen här hemma.

Årets låt 2: Karin och jag lyckades sjunga vår egna låt för hela Carlshem.

Årets låt 3: Right around med Florida som alla hatade och jag älskade bara för att irritera alla.

Årets död: jag satte mig på mina bästa solbrillor och de gick sönder. RIP.

Årets träning: träning? Jag har sett på en massa UFC, varit på Battle of Botnia två gånger och kört MMA här hemma. Mycket träning med andra ord.


Årets resa: jag och trion gjorde en grymt rolig resa i sommar.

Årets maträtt:  min pizza samt sockervadd.

Årets lista: min Ivana x 100 lista som jag uppdaterade.


Årets bestraffning: på grund av en pokerförlust var jag tvungen att dricka 1,5 liter vatten på 5 minuter. Kroppen mådde inte bra efteråt, oh no.

Årets herrejävlar!: en god vän erkände äntligen det jag har misstänkt länge.

Årets herrejävlar! 2: jag blev galet brun trots att jag avskyr att sola.

Årets skumma: att jag inte märkte att jag halkade.

Årets skumma 2: att ha ett djurlik hängande på balkongen. Ett under att grannarna inte ringde polisen.

Årets beroende: Frappe.

Årets arga: IPRED lagen trädde i kraft och jag skrev snabbt en krönika om det.

Årets glädje: i år har jag inhandlat många böcker. Dessa skänker alltid enormt mycket glädje.

Årets hatobjekt: Zlatan, for ever and ever.

Årets uppsats: den jag lyckades komma med i.

Årets ord: sockerpsykos.

Årets jobb: att överföra tusentals blogginlägg till en enda blogg tog tid, lång tid.


Årets jobb 2: tapetseringen av lägenheten tog lång tid. Till slut kom fina vännen Joel och räddade oss ur tapetseringshelvetet.

 

Årets insikt: när jag började riva tapeter, spackla och slipa insåg jag att det finns andra yrken som jag skulle trivas med. Jag slet som ett litet djur och njöt utav det.

Årets insikt 2: jag är starkare och betydligt mer skräckinjagande än vad jag tror.

Årets insikt 3: Karin och jag fick verkligen känna på hur det är att vara killar.

Årets insikt 4: jag kommer undan med vad som helst.

Årets idiot: denna idiot.


Årets det trodde jag aldrig: att en av mina bästa vänner kan hålla andan i flera minuter.

Årets lärdom: människor älskar mig trots att de visar det på andra sätt än just mina sätt.

Årets seger: jag är inte bara bra på poker, jag är grym och spöar proffs.

Årets seger 2: jag har ägt i Buzz, totalt.

Årets seger 3: Inter och deras vinster värmer hjärtat under vintertid.

Årets värsta: jag var helt övertygad om att jag hade tappat bort min vigselring. Två dagar gick och till slut hittade jag den bland alla verktyg. Skrämmande.

Årets pryl: ny MacBook och en iPhone 3GS är bara hett.

Årets irritationsmoment: mina mentalnotes.

Årets underbara: alla nya fina bekantskaper.


Årets citat: den var liten och gul precis som en ostbåge! Men va fan, ser du vad du har gjort nu?! Ingen kommer någonsin äta ostbågar igen på grund av dig! Fler citat kan man finna här.

Tjejer ska vara tjejer

Vissa människor lever kvar på 50-talet. Vissa människor är fast övertygade om att vi alla föds med vissa personlighetsdrag beroende på vilken maskin vi får mellan benen. Det är dessa  människor som blir tokiga när jag inte är som tjejer enligt dem bör vara. Detta för att jag:

- tycker barn är konstiga och obehagliga.

- står aldrig i köket och avskyr matlagning.

- tycker inte om att ta hand om människor.

- avskyr att prata i telefon.

- spenderar hellre pengar på teknik än kläder, smink och dylikt.

- tål inte klassisk romantik i form av mesiga låtar, kärleksfilmer, rosor och levande ljus.

- ser hellre på UFC än Bonde söker fru.

- ser hellre på Blood in blood out än Amelie från montmartre.

- tycker att den här låten är bland de mest romantiska.

- gråter aldrig offentligt.

- har inte en ljus och flickig röst.

- pratar alltid högt och svär lite väl mycket.

- slåss och retas konstant.

- äter vad som helst och mer än en häst.

- när jag äter plockar jag dessutom bort allt som heter grönsaker, nyttigt, fettsnålt. Det ska vara mycket kryddigt, mycket salt, kött och till efterrätten extremt mycket socker.

- är organiserad och har sällan koll på något.

- har dåligt minne och kommer inte ihåg födelsedagar.

- ser på flera fotbollsmatcher per vecka men aldrig någon dokusåpa eller annat mesigt.

- pratar inte om känslor och tycker inte om kramar.

- säger som det är, vägrar kompromissa och kan inte läsa mellan raderna.

- blir sällan skrämd eller äcklad av något. Inga obsceniteter funkar på mig.

- är helt obrydd kring vad andra människor tycker och tänker kring min existens.

- förväntar mig att få allt serverat.

- kan bara skämt som man får en plats i helvetet för.

- tycker att jeans är betydligt skönare än kjolar och klänningar.

- föredrar sköna skor och håller mig borta ifrån högklackat.

- tror att hela världen cirkulerar runt mig.

Listan skulle kunna bli hur lång som helst. I min värld är jag bara en människa. En vidrigt intressant och rolig människa. Att vissa ointelligenta amöbor går och irriterar sig på att jag inte uppnår de heliga kvinnliga kraven skulle jag inte kunna bry mig mindre om. Det vore dock intressant att höra vilken etikett de sätter på en sådan som jag. Kille, hermafrodit, halv-tjej eller bara en kvinna utan förnuft?

Bloggens första tävling

På annandagen tänker jag ha bloggens första tävling där ni läsare kan vinna ett rätt så fint pris. Det känns lite nervöst, att introducera nya delar i ens kära blogg. Men det ska bli kul och spännande både för er och mig. Jag vill avsluta dagens blogginlägg med att önska alla mina underbara läsare en god jul. En massa kramar och kärlek till er från mig.

Dagens konstaterande

Att köpa julklappar till sig själv är nog det klokaste man kan göra under julen. Det här med att köpa till andra skapar bara ofrivillig ångest och hets. Att köpa till sig själv skapar enbart njutning. Idag fick jag dessutom årets första julklapp av finaste. En historisk atlas. Den är enorm och tjock. En så pass stor nörd är jag.

Nytt beroende

Jag älskar gatubilderna på hitta.se. Jag har hunnit besöka några av mina vänner och tänker fortsätta fnissa åt min resa genom Sverige ikväll. Nej, jag har aldrig sagt att jag är normal. 

Ivana och telefonen

Ni är vid det här laget bekanta med min rädsla för att prata i telefon. Ivana Lipovac och telefonen är inte vänner. Ändå älskar jag min iPhone mer än någon annan. Ikväll ringde det. 1 missat samtal och meddelande i röstbrevlådan från ett nummer som jag absolut inte kände igen. Displayen lyste ilsket och paniken infann sig omedelbart. Lugnet kom dock snabbt tillbaka när jag tack vare hitta.se blev informerad om att det var fina Lovisa som hade ringt. Bara ett telefonsamtal senare förstod jag att hon var en människa helt i min smak. Jag måste seriöst ta itu med min telefonfobi. Tills dess säger vi hurra för att Ivana ändå ringde upp och inte bara skickade iväg ett meddelande som hon alltför ofta gör. Jag kan bara bli bättre om man hyllar mig, inte kritiserar.

Krönika #3

Köp en spikmatta, lev i 100 år!

Nu är den äntligen här gott folk, produkten som räddar liv. Det bästa med denna produkt är att den inte bara löser ett problem utan i princip alla problem du kan tänkas ha. Den botar cancer, depression, trötthet, värk och AIDS. Snart kommer den även kunna göra slut på alla stora krig. Självklart talar jag om spikmattan, den taggiga lilla saken som har tagit över alla svenska hem.

Jag roas ofta av masshysteri. Det är egentligen inte produkten i sig som jag tycker är skrattretande utan reaktionerna som den producerar. Var och varannan människa köper produkten, talar väl om den och hur den har förändrat deras liv. Detta är år 2009 i Sverige, i Europa men just nu känns det som om den östra delen av planeten har tagit över. Hemma envisas min kära make att laga underliga rätter som kyckling garam masala och jag kan inte ens uttala de olika kryddorna som pyntar vårt kök. Mina bortskämda och känsliga smaklökar faller i koma och vill inte vakna förrän jag bjuder på välbekant mat igen. Boken Shantaram tvingar sig på mig och lovar att jag kommer se världen på ett nytt sätt, bara jag tar mig genom sisådär 1000 sidor. Slumdog Milionare är definitivt en film som jag måste se och helst gråta till annars hamnar jag i helvetet. Mina vänner köper spikmattor som de tvingar mig att ligga på och sedan tittar konstigt på mig när jag bara tycker det känns obekvämt.

Jag är väl medveten om vad som händer ifall jag säger nej till alla dessa saker. Det är då jag kommer att bli anklagad för att vara ignorant, obildad och fördomsfull. I värsta fall en fullfjädrad rasist. För det är så dessa masshysterier fungerar. Alla som inte hoppar på det blinda, psykotiska tåget blir anklagade och utfrysta för att sedan bryta ihop och tvingas med på resan. Helt plötsligt är inte denna masshysteri kul, det är bara skrämmande. Nu ska det vara förbjudet med skrovmål, fotboll på TV och en skön Hollywoodrulle. Nej, nej så lever stenåldersmänniskor får jag höra. Det är dags för en ny era, en era då våra smutsiga själar ska rengöras med Svinto och ta avstånd ifrån allt som har med väst att göra. Ja, förutom då att vi ska bo kvar i Sverige, Europa, västra jordhalvan.

Självklart ska man ta del av alla världens hörn, jag är absolut för variation av alla dess slag. Dock så tycker jag att det är viktigt att komma ihåg att det ena inte behöver utesluta det andra. Man är inte konstig om man inte tycker att spikmattan är det skönaste man har legat på precis som man inte är konstig om man inte slaviskt följer Serie A. Eller jo, då är man lite konstig.

Ledsna bloggar vinner

Egentligen tänkte jag skriva ett helt inlägg om hur negativa bloggar blir betydligt populärare än positiva. Precis som negativa människor lockar tragedier till sig mer uppmärksamhet. Jag insåg dock att jag inte har något att säga om saken förutom att konstatera att det är så. Därför blir inte det här inlägget mer avancerat. Det märks att jag jobbar med att hålla koll på andras bloggar och analysera bloggvärlden, snacka om arbetsskada.

Skrytorgien fortsätter

Kvällen har redan varit helt perfekt. Tillsammans med min finaste har jag legat under täcket och haft How I Met Your Mother maraton. Trots den magra plånboken såhär i slutet på månaden har vi lyckats införskaffa godsaker och kärleken är alltid gratis. Sedan surfar jag in till Cc och hittar ett inlägg om moi. Mitt hjärta har gjort några volter och själen hoppar upp och ner. Ivana gillar Cc, en massa!

När vi ändå är inne på fantastiska människor tänkte jag bara meddela att en av de finaste människorna i bloggvärlden, Lovisienstadt, har efter en liten paus börjat blogga igen. Hurra, hurra!

Och jag vill bara säga att ni läsare återigen har visat att jag inte har fel, jag har verkligen de bästa läsarna där ute. Sedan jag skrev detta inlägg har ni varit otroligt duktiga på att kommentera. Hurra igen!

Sådär, jag fick skryta lite, tipsa er om två otroligt bra bloggar samt ge beröm. Jag är smått bäst.

Blod vs vatten

Många säger ofta att blod är tjockare än vatten. Med det menar man att människor som man delar DNA med betyder mer. Inte för mig. Det är inte så att jag inte älskar min familj. De tre individerna som jag delar DNA med är det finaste jag vet. Vad jag inte tycker om med detta talesätt är dess exkluderande makt. Som om ingen människa i världen är god nog för att tillhöra ens hjärta så pass mycket som ens familj gör. Det är visst möjligt. Jag har hela mitt liv önskat mig en storebror. Av förklarliga skäl har det varit omöjligt att ordna fram en biologisk storebror i efterhand. Nu vid 26 års ålder har jag två stycken brothers from another mothers. Två fantastiska människor som ligger mig lika varmt om hjärtat som en familjemedlem. Lägg till min kära make som jag nu har känt i 10 år och som är en lika stor del av min familj som resten av medlemmarna och ingen av dessa tre individer delar jag någon DNA med.

Jag tycker det är dags att skrota det där talesättet. Att påstå att människor inte kan älska individer man inte är besläktad med lika mycket som de man är det med är lika dumt som att påstå att man inte kan älska böcker lika mycket som våren.

PS: Det faktum att min lillebror är 1 m längre än mig gör inte honom per automatik till min storebror. Han föddes 3 år och 5 månader och 6 dagar efter mig och ingen längd i världen kan förändra det.

Senaste skrivbordsunderlägget

Brottslingar överallt!

Alla människor är fria att göra precis som de vill men jag vägrar. Jag vägrar skända mina böcker genom att göra hundöron på dem. Alla som as we speak har lånat böcker av mig bör tänka på att jag inte accepterar hundöron annars ligger ni risigt till. Att böcker blir gamla, får en fläck här och där är en sak. Hundöron sysslade jag inte ens med på lågstadiet. Vad andra människor gör med sina böcker bryr jag mig inte det minsta om. Vad det gäller mina böcker är det lag på att hålla dem fria från hundöron. Jag är inte alls duktig på att köpa bokmärken. Dessutom brukar jag tycka att de bokmärken som finns inte är tillräckligt häftiga. Därför använder jag mig av dubbletterna till fotbollsbilderna som jag samlade förra sommaren. Det spelar ingen roll vad man använder så länge mina böcker förblir fina. Nej, jag är inte alls besatt av det här med hundöron.

Maken är borta, älskaren har kommit

Anton har rymt. Det gör han ibland och jag blir alltid lika glad. Då passar jag på att göra Ivana saker. Som att lyssna på musik som framkallar kräkreflexer hos min kära make. Eller titta på 100 fotbollsklipp på YouTube. Eller som idag, krypa under filten och titta på en dokumentär om The Doors.

Priset till årets sämsta bloggare går till

Jag gjorde en deal med mig själv när jag började blogga igen. Det var att uppdatera minst en gång per dag. Inte för att man måste utan för att en bloggpaus på en dag brukar resultera i längre pauser i framtiden. Pauser som till slut gör att jag slutar blogga helt. Livsfarligt.

Helgen har varit fantastisk skönt. Under fredagen planterade jag mig på skolan ett tag där jag hann hänga med Renato och träffa Khadar, snacka om att kastas 10 år tillbaka i tiden. Dagen fortsatte med ett samtal från Jacob som gav mig rysningar men som senare visade sig vara ett missförstånd. Han skulle inte lämna Umeå för gott, bara över julen. Om ni någonsin har känt er osäkra kring hur besatt jag är av fotboll borde ni ha sett mig i fredags. Vid lunch hade jag informerat Jacob, Renato och Anton om att Champions League lottningen skulle börja vid 12. Jag hittade en perfekt stream och tillsammans med grabbarna inklusive Andreas planterade vi oss på Universum och följde spektaklet. I en timma efter lottningen fortsatte fotbollssnacket. Nej, jag får aldrig nog.

Kvällen blev inte sämre. Pojkarna och jag hängde och väntade ivrigt på UFC 107. Matchen mellan Paul Buentello och Stefan Struve var minst sagt underhållande. Nästa fick oss alla att hoppa upp och ner, Kenny Florian gav sig på  Clay Guida och vann med en otrolig submission via chocke. Efter det gick det snabbt, Frank Mir krossade Cheick Kongo med subission via giljotin redan i första ronden. Matchen som vi alla hade sett framemot, B.J Penn mot Diego Sanchez, gick inte riktigt som vi hade förutspått. Sanchez som var taggad föll platt när det väl var dags. Penn lekte med honom som en katt leker med en mus. I den femte ronden resulterade en spark i huvudet en alltför stor spricka ovanför ögat och blodet forsade, Penn hade vunnit på TKO. Penn var en minst sagt imponerande fighter men jag var lika imponerad över hur många slag Sanchez kunde ta utan att falla ihop. Grymt. Matchen finns att se här.

Hela gårdagen spenderades hos mina kära föräldrar. Mamma lagade världens godaste mat och vi såg på fotboll. Idag är en repris inplanerad, jag ska bara hinna jobba ett litet tag. Nu har ni blivit uppdaterade.

En vit jul - en självklarhet

Precis som Alexandra tycker jag att det här med en vit jul är en självklarhet för mig. Ni vet ju precis vad jag tycker, att inte dricka alkohol överhuvudtaget är en självklarhet för mig. Eftersom jag alltid är nykter tycker jag också alltid att onyktra människor är obehagliga. Inte för att mina vänner blir otrevliga när de dricker men själva berusningen som alkoholen ger är obehaglig. Det är obehagligt när en människa som man känner väl beter sig annorlunda, om än lite, bara för att denne har druckit. Jag kan bara tänka mig hur oskyldiga små barn känner när deras föräldrar väljer att värdera en drog så högt. För alkohol är en drog, ingen kan säga emot det. En drog som har blivit accepterad i samhället trots att den är så farlig, för just samhället.

Något som jag har ännu svårare att förstå är varför människor är emot andra droger men de dricker alkohol. Med tanke på hur farlig alkoholen är borde alla som dricker också vara positiva till användning av amfetamin, cannabis, LSD, anabola steroider, GHB och ecstasy. Samtliga är mindre farliga än folkets kära alkohol enligt flera forskningsrapporter. Det går inte ihop för mig, hur kan man tycka att en livsfarlig drog är okej men inte en annan? Själv är jag emot alla droger. Dagen när jag tar över jorden kommer alkoholen vara lika olaglig som heroin. Till skillnad från andra ledare tycker jag inte att det är okej att ge befolkningen något som förstör dem och andra så mycket.

Många har sagt till mig att det ändå måste vara okej att ta några glas till maten. Visst, om man tycker att det är okej att ta lite LSD eller lite anabola. Vidare menar vissa att det finns människor som kan dricka måttligt och sköta sig, därför är det okej för dem att dricka. Det finns också många som brukar andra droger måttligt och sköter sig alldeles utmärkt. Ska vi legalisera ännu mer skit då eller?

Jag tänker inte läxa upp er mer, vad jag har förstått är alkohol något som människor ogärna slutar med då det verkar vara en svår sak att välja bort. Nästan lika svårt som att adoptera sitt eget barn eller amputera ett ben eller så. Fråga mig inte varför. Alkoholen värmer många själar där ute. Grattis.

Dagens saknad

Idag har jag haft fullt upp. Tidigt på morgonen slet jag finaste och mig själv ut i kylan. Ja, det var kallt. Min iPhone upplyste mig att det borde kännas som -24. Min iPhone har aldrig fel. Åkte förbi praktiken för att lämna några elevarbeten, gick tillbaka till universitet. Jag trodde att jag var smart när jag insåg att cigaretter nog skulle värma min ena hand. Problemet var bara att jag var tvungen att ta av mig ena vanten för att kunna röka. Självklart blev det mycket kallare. Strålade samman med finaste och Renato, åt lunch och garvade som vanligt. Snart kommer människor börja pika oss om att vi inte riktigt har alla hästar hemma. Det vet vi redan. Tillbaka till praktiken för att lämna av ännu fler elevarbeten. Separationsångest igen. Jag som just hade kommit över det faktum att jag var tvungen att lämna världens finaste klass. Sedan var det bara att åka hem och krypa under filtarna. Ja, plural, filtar. En filt räcker inte i Norrland. Min finaste har varit på skolan och jobbet och det är alltför länge sedan vi sågs. Fem timmar är mycket i vårt hem. Det är galet men det är kärlek.

Ivana funderar

1. Ikväll bjuder fina Renato och Karin på middag. Det pågår mycket hemlighetsmakeri och jag blir bara mer och mer nyfiken på vad de kommer att bjuda på. Chokladdoppade gummibjörnar på parmaskinka dränkt i Cola med sockervaddsöverdrag?

2. På fredag ska vi eventuellt köra filmmaration med Lars. Samtliga Sagan om ringen filmerna ska ses och jag försöker komma på det bästa sättet att vända på dygnet så att jag inte somnar.

3. Vit eller svart iPhone. Nästan alla har en svart. Jag har en vit. Varför är det man inte har alltid lite snyggare?

4. Varför har de på Kimura.se inte lagt upp samtliga matcher från Battle of Botnia?

5. När ska Anton erkänna på allvar att jag är MMA mästaren här hemma och ge mig ett bälte som jag kan bära överallt?

 

Ord som värmer själen

Mina läsare är bäst helt enkelt. Inte bara för att ni har otroligt bra smak när det kommer till bloggar, ni är kloka också. Jag har på sistone fått kommentarer som har spacklat stora leenden på mig och fått hjärtat att ta ett extra skutt. Ett litet urval kommer här.

Pelle om mannen jag är gift med: Karln på bilderna, bror eller dåren (vem-det-nu-än-är), är jävligt lik Robbie Williams. Om man kisar. Är de släkt mån tro?

Cc79: Jag är officiellt kär i det du skriver. Du är en liten söt solstråle, tack för ytterligare ett inlägg som fick mig att tänka till!!! Kram, din galning!

Peter om bloggens nya utseende: Lite tuffare, lite ruffigare men ändå mjuk som en saffranskaka...;) Du i ett nötskal med andra ord...;)

Och många, många fler. Ni äger!

Never again!

Nu är jag klar. Det här med att koda och pilla med HTML är inte min favoritsyssla. Inte för att det är svårt utan för att det kräver tålamod vilket är en bristvara om man heter Ivana. Vad tycks? Vad ärliga nu, fast jag vet redan att ni älskar hur bloggen ser ut nu. Dessutom tycker ni att jag är världens finaste, sötaste, vackraste, smartaste och roligaste. Men säg det ändå. Puss!

Changes

Först imorgon kommer den här bloggen att se ut som den ska. Bloggdesign, HTML och dylikt är inte lätta saker att leka med. På återseende.

Äntligen är den här!

Sitter på LH med dåren och min bror från en annan mor. Vi dricker kaffe, pratar om MMA och skrattar högre än alla andra. Äntligen har snön kommit. Umeå är täckt med den vita mjuka filten och dåren och jag är överlyckliga. In your face växthuseffekten!

Därför älskar jag honom del 33

Han bryr sig inte om hur det borde vara, bara vi är.

Mina vänner

När jag var liten älskade jag att fylla i Mina-vänner böcker. Nu utmanar jag alla mina fina läsare att också fylla i det här. Lämna en kommentar när ni har gjort det då har jag en liten bunt att kika på. Här kan ni hämta tomma blad som ni kan fylla i. Do it!

Tjejerna regerar bloggarna

Eller?  Det är synd att de populäraste bloggarna ska vara rosa (den rosa färgen på denna blogg är tuff, inte mesig och innehållslös), handla om mode och ytligheter. Några av mina absoluta favoriter skrivs inte av tjejer, här har ni några fantastiska exempel.

Peter Madison är alltid träffsäker med sin kritik. Han får mig att skratta och samtidigt sucka över samhällets förfall. Det är en konst att lyckas med det. Ett favoritinlägg bland många finner ni här och här.

Kloka Linus Fremin skriver så bra att jag inte kan låta bli att terrorisera hans blogg. Alltid välskrivna och tankeväckande inlägg. Två av mina favoritinlägg, bland vidrigt många andra, finner ni här och här.

Mike får mig alltid att garva tack vare hans fantastiska reflektioner och hans otroliga förmåga att ta fram de sjukaste klippen på Youtube. Återigen, bland många bra inlägg finns två av mina favoriter här och här.

Bastardo avslutade sin blogg nyligen men ni kan fortfarande njuta av fantastiska formuleringar och reflektioner. Bland annat här och här.

Snorhornet hittade jag av en slump och fastnade direkt. Han får mig att garva, ordentligt. Läs bland annat här och här.

Så, känn er hedrade nu grabbar. Ni läsare som inte tycker om mina länktips har antigen ingen humor eller alltför låg intelligens. Just precis.

Your comments feed my blog

Jag har skrivit några inlägg om det här med kommentarer. Tyvärr gnällde jag istället för att verkligen förklara varför det är viktigt att ni läsare kommenterar. Tur att både Ulrika och Schmut är klokare än jag. Det handlar inte om att man inte vill blogga för att ens besökarantal inte är hög nog. Vad som är viktigt är att de som faktiskt läser ens blogg, hur få de än är, engagerar sig. Att få respons på det man dagligen serverar till sina läsare gör att man som bloggare får ännu mer lust att skriva. Som det ser ut nu kommenterar inte ens 10 % av mina dagliga läsare. Ni som gör det är guld värda, även när ni klagar och ifrågasätter mig. Ni ger mig den elden som den här bloggen behöver.

Jag anser att jag är rätt så duktig på att kommentera hos andra, man kan dock alltid bli bättre. För det är precis som rubriken säger. Your comments feed my blog. Jag kan tänka mig att många av er läsare tänker att ni inte har något vettigt att säga. Man kan dock alltid skriva något, skratta, skriv bara hej, bra eller dåligt inlägg. Gör er hörda and feed my blog för då lovar jag er en blogg som aldrig slutar underhålla. Har vi en deal?

Helgen handlade om mer än bara slagsmål